logos

Det finns en barnslig fruktan, som t ex fruktan för mörker eller fruktan för att vara ensam. Denna fruktan kanske följer personen upp i åren, så att man fruktar utan någon synbar anledning. Det är en svaghet i själen.

 

Ett annat slag av fruktan har synden som orsak. Adam lärde känna fruktan efter att han hade syndat (1 Mos 3:10). Kanske varje människa som syndar fruktar att synden skall upptäckas, och räds därmed att få dåligt rykte. Eller så fruktar hon straffet, eller någon annan av de allvarliga konsekvenser hon väntar sig på grund av sin synd.

 

En annan typ av fruktan orsakas av dåligt självförtroende.

Fruktan för att misslyckas, att bli underkänd, för en diffus framtid, för att möta en högt uppsatt person eller en viss situation.

 

Denna fruktan är också ett resultat av otro. Det är otro beträffande Guds omsorg och hans bevarande.

 

”Om jag vandrar mitt i dödens skugga, fruktar jag inget ont, ty du är med mig, din käpp och stav de tröstar mig” (Ps 23). ”Herren är mitt ljus och min räddning, vem skulle jag frukta?” (Ps 27).

 

Ett annat slag av fruktan beror på själsliga knutar som uppstått i barndomen: Någon kan ha haft en far som varit grym mot honom; så att fruktan har slagit rot genom straff, tillrättavisande eller förolämpningar som får barnet att känna att vad den än gör så blir det fel, en ständig osäkerhet huruvida det kan klara av sina arbetsuppgifter lurar, liksom fruktan.

 

Till allt detta kommer gudsfruktan … ”Gudfadern är vishetens begynnelse”. Men människan utvecklas till dess att hon kommer fram till gudskärleken: ”den fullkomliga kärleken fördriver rädslan” (1 Joh 4:18). Här åsyftas gudsfruktan, inte rädsla … Men vördnad och respekt; det är helig fruktan.

 

Herren Kristus sade: ”Var inte rädda för dem som kan döda kroppen men inte kan döda själen. Frukta istället honom som kan förgöra både själ och kropp i helvetet” (Matt 10:28).

 

Gudsfruktan leder människan till att hålla buden.

 

Den heliga Augustinius sade: ”Jag satt på toppen av denna världen, när jag kände inom mig att jag varken önskade eller fruktade något”.  

Källa: Nyttiga Ord, Shenouda III

Härskarnas härskare, Härlighetens härlighet! Vart är världen på väg? Jag förstår inte att dagarna ibland kan passera utan att jag ägnar tid åt dig, Fader! Vilken ångerfylld natt man får.
Idag så berättade min vän för mig att en kristen född pojke hade bytt religion och då hade man försökt göra allt för att inte förlora honom, men han gick förlorad av egen vilja. Vi som kan välja att få det eviga livet med dig Herre varför gör vi inte det? Man tror att man tar en genväg, men i slutändan så har det varit en omväg. Genvägen till dig Herre är kärlek, du som är kärleken själv hjälp oss att förstå din kärlek! Jag sa till min vän att vi inte ska vara skilda från din gemenskap och aldrig låta våra kroppar bli svarta så att anden kan bo i oss och vi ska stärka varandra för att komma till dig. Jag ber för att jag och alla mina kära får komma till dig, Fader hjälp oss att förbli i dig för alltid!

När jag står i den här heliga stunden framför dig Herre så blottar jag mitt hjärta, ty du som ser och hör allt kan ingenting döljas från.

Herre hör min bön, vi som är syndare visa barmhärtighet, Amen!

I den kristna förståelsen innebär äktenskapet att en andlig människa, som är ett tempel åt den helige Ande, förenas med en annan andlig människa, som också denna är ett tempel åt den helige Ande; Anden binder dem tillsammans i ett äktenskapets sakrament, för att de två skall bli ett.

 

Detta innebär att de två bör ha samma tro, den sunda tron, eftersom den helige Ande knappas sammanbinder oförenliga slag av tro.

 

På detta sätt lyckas äktenskapet, när den heliga Ande verkar på ett andligt sätt i de två, så att de fungerar tillsammans.

 

Men om vi förenar två som inte har omvänt sig, vilka är långt ifrån den helige Ande och han arbete; så är det inte fråga om ett andligt verk.

 

Därför accepterar kyrkan de förlovades bekännelse, och nattvardens mysterium före deras äktenskap, så att de kan börja ett sunt, andligt liv; tillsammans, hjälpande varandra.

 

På det sättet ges inget rum åt äktenskapliga skiljaktigheter, som ju oftast uppstår när makarna inte lever ett sunt, andligt liv.

 

Vi försöker att framställa regler för de personliga förhållandena. En del kanske anser det möjligt att utöka grunderna för skilsmässa när livet ter sig omöjligt för makarna!

 

Men varför omöjligt? Därför att de inte lever i Anden, så som det avses med det kristna äktenskapet.

 

Dessa vill ha ett äktenskap som inte är kristet (inte är andligt) och fördöms av Kristi lag, som inte tillåter skilsmässa utom av ett skäl.

 

Och om makarna levde som kristna, ett andligt liv, då kunde man avskaffa skilsmässoparagrafen för alltid från civilrätten. Den skulle då inte behövas, eftersom den stora kärleken binder samman makarna aldrig kan tillåta skilsmässa.

Tvärtom, istället för åtskiljande fördjupas kärleken mer och mer dag för dag.

 

Den underbar liknelsen av äktenskapet sin beskriver reaktionen mellan makarna är den mellan makarna är den mellan Kristus och kyrkan. Om detta sade aposteln: ”Detta rymmer en stor hemlighet” (Ef 5:32).

 

Finns en djupare liknelse än denna till det kristna äktenskapet? Eller kärlek större än denna? ”Men dessutom skall var och en älska sin hustru som sig själv” (Ef 5:33).

 

Det kristna äktenskapet är inte en övergående relation som upphör! Det är en relation som gäller för hela livet. I relation till mannen är kvinnan ”ben av mina ben och kött av mitt kött” (1 Mos 2:23). Hon är hans kropp och han är hennes huvud, och de två en enda kropp. Och för hennes skull skall han lämna sin far och sin mor! … Vilken förunderlig innebörd!

Källa: Nyttiga Ord, Shenouda III

Intelligens innebär många fördelar i en människas liv och för andra omkring henne, men det orsakar också våndor. Hur kan det komma sig?

 

Om den intelligenta människan, eller den hyperintelligenta fordrar att andra människor skall bemöta henne på samma intelligensnivå, en nivå de kanske inte når upp till, då kommer hon att stöta sig med dem och trötta ut dem; och de henne.

 

Ty hon kommer då att kräva mer av dem än de förmår. Hon kommer att bli bedrövad, därför att de handlade på ett visst sätt.

 

Detta är det första felet; att den intelligente blir beklämd av människors uppförande: Varför åstadkommer de sådana skador? Förstår de inte? ”Saken är ju helt uppenbar!” (Naturligtvis för honom, men inte för den andre!)

 

Sorgen och bedrövelsen kan bli till nervositet och vrede! Det kan också leda till ett sämre bemötande av andra, fler förebråelser och tillrättavisningar.

 

Därför kan de som arbetar under en intelligent person känna stor trötthet! Ty trots de att beundrar hans förstånd och arbetskapacitet, finner de ibland honom otåligt utdelande befallningar än hit än dit. Inte sällan kräver han det som överstiger deras förmåga. Han kanske också blir bekymrad utan anledning (i deras ögon förstås).

 

Den intelligente felar oftare när det gäller att döma andra.

Och kanske han gör det utan avsikt… Han tänker ju snabbt… Det sker helt spontant.

 

Den intelligente kanske också känner sig ensam… Eller söker ensamheten… Kanske han inte drar så mycket nytta av andra…

 

Eller kanske det är för att han inte gillar deras uppförande…

 

Eller inte tycker sig se någon passande att ha som vän!

 

Exemplet med filosofen Diogenes är tydligt. Han kom gående en gång med en kampa i handen i fullt dagljus. När han blev tillfrågad om orsaken svarade han: ”Jag söker efter en människa”!

 

Den intelligente hemfaller lättare åt högmod… Det kanske beror på hans ständiga överlägsenhet, eller på grund av att han hör folk prata om han enastående prestationer, eller när han jämför sig med andra och känner sig överlägsen, eller att andra talar om dennes överlägsenhet… Generellt är det nog så att ödmjukhetens dygd i högre utsträckning behöver en större ansträngning av den intelligenta människan.

 

Här kanske en del ställer följande intelligenta fråga: Varför upptäcker den intelligenta människan med sin intelligent inte dessa fel och undviker dem? Svaret är att hon kanske upptäcker dem. Men oförmågan att undvika dem beror på att det finns en skillnad mellan det intellektuella och det andliga, mellan förnuft och ande.

Källa: Nyttiga Ord, Shenouda III

För att denna heliga fasta skall ha någon påtaglig påverkan på ditt andliga liv, så ger vi dig här några övningar att praktisera.

Och när du omvandlat dem till en livsförsoning kommer du att dra nytta av din fasta:

 

1. Öva dig i att lämna någon särskild synd som styr dig, och som ofta upprepas i ditt liv, och repeteras i dina bikter.
2. Öva dig i att memorera några psalmer från agbian (agb är ett koptiskt ord som betyder timme, abgian betyder tideböner eller bönbok). Man kan då t ex välja en eller två psalmer från var och en av de sju bönerna, särkilt sådana du märker gör ett avtryck i din själ.
3. Öva dig i att memorera evangelieläsningen som hör till tidebönerna, dela in dem, och analysera dem, medveten om att varje bön har tre eller sex delar.
4. Öva dig i att praktisera den fördolda bönen med allt vad du kan utantill; under arbetet, på vägen, mitt ibland människor, eller närhelt det vara må.
5. Låt de bönerna, psalmerna och evangekietexterna bli medel till begrundan, så att du kan bedja med förståelse och djup.
6. Övningar för den andliga läsningen: det kan gälla den regelbundna bibelläsningen; att man läser den mer än vanligt, med förståelse och meditativt … eller läsningen om helgonens liv, eller några andliga böcker. Därvid kommer du att ha genomgått fastan med gott resultat från den djupa läsningen.
7. Under den stora fastan kan du öva de särskilda hymner som hör till den stora fastan eller stilla veckan, under memorerande och upprepande, så att du blir mättad av anden i dem.
8. Du kan öva dig själv i att fasta till en viss grad, dock under överinseende av din andliga fader.
9. Det finns en mängd andliga övningar beträffande umgänget med människor… det kan gälla vänlighet, tålamodighet, att stå ut med andras svaghet, att inte vredgas, att använda berömmande och uppmuntrande ord, att tjäna och hjälpa andra, och godhet och mildhet i umgänget med människor.
10. Andra övningar i hjärtats renhet: ödmjukhet, inre frid, gudskärlek, förnöjsamhet och inget gnäll, lugn och ingen oro, inte glädje i anden, tro, hopp.

Källa: Nyttiga Ord, Shenouda III