logos

I våra sammankomster är det inte vi som kommer tillsammans för att mötas, utan den som vi möter är Gud. Vi kan också säga att när vi kommer tillsammans, då är Gud i vår mitt enligt Hans sanna löfte: ”Ty där två eller tre är samlade i mitt namn är jag mitt ibland dem.”

Gud mötte Adam och Eva i lustgården; det var den första kyrkan. Han mötte Noa och hans familj i Arken, där han var i deras mitt. Han var också tillsammans med de tre unga männen i den brinnande ugnen. Herren mötte Mose på bergets topp. Det var ett välsignat möte; Moses ansikte strålade av ljus, eftersom han hade varit nära det Sanna Ljuset.

Under det Nya Förbundets tid kom Herren tillsammans med sina lärljungar på vilken plats som helst; på berget, i huset där han botade en kam; ute i det fria där han välsignade de fem bröden; ute bland fälten; det särskilda mötet vid Jakobs brunn, eller i Marias och Martas hus.

Kanske den vackraste bilden finns i Johannes Uppenbarelse; Herren är i mitten bland de sju ljusstakarna; i kyrkans mitt.

Det är bilden av Gud mitt ibland sitt folk, i hans högra hand är församlingarnas änglar. Detta föregicks av Herrens möte med lärljungarna under fyrtio dagar efter uppståndelsen, ”han talade med dem om de ting som hör Guds rike till.” Han kallade dem till det mötet när han talade med Maria Magdalena; ”Gå och säg åt mina bröder att bege sig till Galileen. Där skall de få se mig”.

Att bara få se Honom kan vara ett mål i sig: Han hade ju tidigare sagt: ”Men jag skall se er igen, och då skall ni glädjas, och ingen skall ta er glädje ifrån er”. Vi möter Gud i hans hus; därför blir vi glada när vi går till Herrens hus, likt psalmisten, som gladde sig: ”Jag blev glad när man sa till mig: Kom vi skall gå till Herrens tempel” (Ps 122).

Gud mötte människorna i husen: Ett av de första husen som blev kyrka var den helige Markus hus (Apg 12:12); i hans övervåning föll den helige Ande. Så aposteln Markus lärde sig värdet av sammankomster – och lärde oss detsamma.

Källa: Nyttiga Ord, Shenouda III