/37/ När talar du?

Om du talar endast för talandets skull, så är det en sak.

 

Men om du med ditt val vill nå ett visst resultat, så är det något helt annat. Låt ditt tal vara målinriktat och verksamt.

 

För det behöver du en del nyttiga råd:

 

  • Tala när det finns öron som är beredda att lyssna:

 

Om du finner av den personens tal att han inte är beredd att lyssna till dig, var tyst. Tala inte till en person som är nedtyngd, själslig eller kroppsligt trött, eller under pressande omständigheter.

 

Tala inte till någon som är upptagen och inte har tid att lyssna, eller så mycket tid att han kan förstå din åsikt och diskutera med dig … Enligt den vises ord: ”Som guldläppen i silverinfattningen är ord som yttras i rättan tid” (Ords 25:11).

 

Var noga med att välja din åhörares bästa och mest lämpliga stunder, och de bästa tillfällena, så att du kan lägga fram din åsikt. Då kommer det att finnas ett hjärtats och sinnets beredskap att lyssna till och förstå dina ord – och acceptera vad du säger.

 

Om du vill förstå ett resultat med dina ord:

 

  • Vinn dina åhörare, så kommer du även att vinna hela samtalet och dess utgång.

 

Många strävar efter att vinna en diskussion till varje pris, även om det skulle innebära att man förlorar dem man talar till! Resultatet blir att man förlorar allting. Enbart logik utan den psykologiska sidan räcker inte.

 

  1. Den som krossar sin diskussionspartner och överbevisar honom om att han har fel, särskilt inför andra, kan inte vinna något gott från denne.
  2. Den som avbryter den som talar och inte ger denne någon chans att yttra sig, svarar innan han fått tala färdigt och uppfattar den andre som en motståndare kan inte vänta sig att finna någon vilja att ge en god respons eller låta sig bli övertygad, oavsett hur logiska åsikterna är.
  3. Den som gör sig lustig över den andres åsikter, och förklarar för honom att de är svaga och betydelselösa, orealistiska eller ologiska, kommer inte heller att nå något resultat

 

Respektera därför den andres åsikt, hur mycket du än är emot den.

 

Du kan svara honom med all tänkbar artighet och hövlighet.

 

Försök att nå den andres hjärta innan du når han förstånd.

 

Förvissa dig om att du har vunnit hjärtat, så skall du vinna intellektet också.


Källa: Nyttiga Ord, Shenouda III


/36/ Korset i våra liv

Kristendom utan kors; det är ingen kristendom.

 

Herren sade: ”Om någon vill gå i mina spår, måste han förneka sig själv och ta sitt kors och följa mig”. (Matt 16:24)

 

Han sade dessutom: ”Den som inte tar sitt kors och följer efter mig är inte värd att tillhöra mig. Den som finner sitt liv skall mista det, och den som mister sitt liv för min skull, han skall finna det”. (Matt 10:38,39)

 

Korset kan röra något inuti en människa, eller något som läggs på henne utifrån.

 

Beträffande det förra sade aposteln: ”Jag har blivit korsfäst med Kristus, men jag lever, fast inte längre jag själv, det är Kristus som lever i mig” (Gal 2:19-20).

 

Så självförnekelsen är ett kors.

 

Det är inte många som lyckas med att bära detta kors.

 

Beträffande det yttre korset, så är det varje slag av trångmål som den troende får utstå för Herrens skull, frivilligt eller ofrivilligt.

 

Herren sade angående detta kors: ”I världen får ni lida” (Joh 16:33). Det är också sagt: ”Den rättfärdige drabbas av mycket ont” (Ps 34:20), och ”Vi måste gå igenom många lidanden för att komma in i Guds rike” (Apg 14:22).

 

Men detta kors, med alla dess sorger och bedrövelser, är grunden för vår stolthet, liksom grunden för vår glädje.

 

Aposteln sa: ”Men jag vill aldrig någonsin berömma mig något annat än vår Herre Jesu Kristi kirs, genom vilken världen är korsfäst och död för mig och jag för världen” (Gal 6:14), och ”Jag gläds åt svaghet, förolämpningar, svårigheter, förföljelser och nöd, när det är för Kristi skull. Ty när jag är svag, då är jag stark” (2 Kor 12:10).

 

Vår lärare, aposteln Jakob, råder oss: ”Skatta er bara lyckliga, mina bröder, när ni utsätts för prövningar av olika slag. Ni vet ju att om er tro består provet ger den uthållighet” (Jak 1:2-3).

 

Av kärlek till korset har kyrkan gjort det till en symbol.

 

Och kyrkan har undervisat sina barn att älska lidandet för Kristi skull, och planterat i deras sinnen Skriftelsens ord: ”Om ni också får lida för rättfärdighetens skull är ni saliga” (1 Pet 3:14).

 

Ja, kyrkan har ansett lidandet som en gåva från Gud.

 

Skriften säger om detta: ”… Ty ni har fått nåden att – ja, inte bara tro på Kristus, utan också att lida för hans skull (Fil 1:29).

 

Och i lidandet och bärandet av korset, lämnar inte Gud sina barn.

 

Ty det står i psalmen: ”De rättfärdiga drabbas av mycket ont”, och därefter: ”men Herren räddar dem ut allt”, och därtill: ”De gudlösas spira får inte sträckas över de rättfärdigas land” (Ps 125:3).  

Källa: Nyttiga Ord, Shenouda III




RSS 2.0