Jag vill tacka Dig
Jag vill börja med att tacka Dig, för allt det underbara du gett mig och för att du är underbar!
Innan jag visste, så var världen stor och mäktig. Världen sig själv var stor och mäktigt, den behövde ingen som gav den kärlek, för kärleken skapades från den ena till den andra.
Om jag ser mig omkring så undrar jag varför har jag så mycket? Är jag värd att ha denna guldgruva, är jag värd all den kärlek du skänker mig, hur ska jag någonsin kunna tacka dig, jag vill tacka dig hela tiden, dag och natt och jag vet inte hur jag skulle kunna förlåta mig själv om jag gjorde ett misstag. Du som ger så mycket, mitt hela hjärta vill prisa Dig, ta emot det snälla!
En sak jag har tänkt på är, vi behöver inte allt vi har, men ändå så fortsätter vi att samla. Vi är så små, men vi gör oss själv till kungar. Våra behov har blivit utvidgade, det är numerna vi själva som bestämmer vad vi behöver, fastän vi bara tror att det vi behöver är onödigt och skapar en falsk värld som vi lever i. Det vi vill ha och det vi behöver är två olika saker, ibland tror vi att vi vet vad vi vill ha, men vi vet ingenitng, utan Herren är vi ingenting. Det vi vill ha kan fortsätta i evigheter och man kommer ingen vart, för efter det ena vill vi ha det andra och så vidare.
Men vi glömmer att förlita oss på vår Fader. Vi glömmer att när det är som värst, när man är ensam, när man bräns av smärta och när det inte finns en sista utväg, så finns Du där. Sanningen är att man inte uppskattar det man har, man är helt blind för det som finns mitt framför ögonen på en. Visst uppsakattar vi det vi har men vi värdesätter det inte på det sätt vi borde. Vi försvinner ifrån de som värdesätter oss, från de som älskar oss mest av alla och på riktigt och kommer tillbaka när det kanske är försent. Problemet är att vi inte vet när det är försent heller. Tiden är knapp. vi människor är begränsade men vi kan inte begränsa något, därför vet man aldrig, dem kanske hinner försvinna när vi kommit tillbaka. Men en sak är säker! Något som är sant försvinner aldrig, det gäller bara att göra det rätta. Ju djupare man lever sig in i den falska fasaden, desto mer förvirrad kommer man bli. Därför är det viktigt att öppna ögonen redan från början och titta, alla vi har ju ögon, det handlar bara om att använda dem. Hur enkelt är inte det? Gud anpassar aldrig sina barn efter sig själv för han är fullkomlig, utan Han till och med anpassar sig själv till oss, vilken kärlek!
Nu vet jag att om jag inte lever i sanning så lever jag i falskhet.
Se inte för långt bort, Herren är ditt långsiktiga öga,
Och det som finns mitt framför ögonen på en är det som är värdefullast, föralltid!
Herre, din kärlek är mitt mål! Jag tackar dig för allt, bara jag tänker på det så bildas ett leende på läpparna, ta emot min tjänst. För evigt är jag tacksam!
Innan jag visste, så var världen stor och mäktig. Världen sig själv var stor och mäktigt, den behövde ingen som gav den kärlek, för kärleken skapades från den ena till den andra.
Om jag ser mig omkring så undrar jag varför har jag så mycket? Är jag värd att ha denna guldgruva, är jag värd all den kärlek du skänker mig, hur ska jag någonsin kunna tacka dig, jag vill tacka dig hela tiden, dag och natt och jag vet inte hur jag skulle kunna förlåta mig själv om jag gjorde ett misstag. Du som ger så mycket, mitt hela hjärta vill prisa Dig, ta emot det snälla!
En sak jag har tänkt på är, vi behöver inte allt vi har, men ändå så fortsätter vi att samla. Vi är så små, men vi gör oss själv till kungar. Våra behov har blivit utvidgade, det är numerna vi själva som bestämmer vad vi behöver, fastän vi bara tror att det vi behöver är onödigt och skapar en falsk värld som vi lever i. Det vi vill ha och det vi behöver är två olika saker, ibland tror vi att vi vet vad vi vill ha, men vi vet ingenitng, utan Herren är vi ingenting. Det vi vill ha kan fortsätta i evigheter och man kommer ingen vart, för efter det ena vill vi ha det andra och så vidare.
Men vi glömmer att förlita oss på vår Fader. Vi glömmer att när det är som värst, när man är ensam, när man bräns av smärta och när det inte finns en sista utväg, så finns Du där. Sanningen är att man inte uppskattar det man har, man är helt blind för det som finns mitt framför ögonen på en. Visst uppsakattar vi det vi har men vi värdesätter det inte på det sätt vi borde. Vi försvinner ifrån de som värdesätter oss, från de som älskar oss mest av alla och på riktigt och kommer tillbaka när det kanske är försent. Problemet är att vi inte vet när det är försent heller. Tiden är knapp. vi människor är begränsade men vi kan inte begränsa något, därför vet man aldrig, dem kanske hinner försvinna när vi kommit tillbaka. Men en sak är säker! Något som är sant försvinner aldrig, det gäller bara att göra det rätta. Ju djupare man lever sig in i den falska fasaden, desto mer förvirrad kommer man bli. Därför är det viktigt att öppna ögonen redan från början och titta, alla vi har ju ögon, det handlar bara om att använda dem. Hur enkelt är inte det? Gud anpassar aldrig sina barn efter sig själv för han är fullkomlig, utan Han till och med anpassar sig själv till oss, vilken kärlek!
Nu vet jag att om jag inte lever i sanning så lever jag i falskhet.
Se inte för långt bort, Herren är ditt långsiktiga öga,
Och det som finns mitt framför ögonen på en är det som är värdefullast, föralltid!
Herre, din kärlek är mitt mål! Jag tackar dig för allt, bara jag tänker på det så bildas ett leende på läpparna, ta emot min tjänst. För evigt är jag tacksam!
Kommentarer
Trackback
